Koha, KB och informationsmakten

I min debatt med mig själv och de svar jag fick i det förgångna (se föregående bloggpost) fortsätter open source-alternativen att jaga mig. Orsaken är att jag gärna vill finna att den nu pågående utvecklingen bygger på ett långsiktigt perspektiv, på förnuft och väl avvägda analyser av vad snabba kontra pågående IT-byggande betyder för användarnas och samhällets tillgång till information och demokratiska nättjänster.

Således vill jag hitta en ”god” logik till de nya landvinningar CS och Axiell gör genom skattepengar avsatta för biblioteksverksamhet. Hur skulle denna då kunna se ut? Jag tänker mig att effektivitet och en vilja att ”komma i kapp”, ta igen all tid man inom bibliotekssektorn förlorat vad gäller IT-tjänster avgör. Istället för att bygga lösningar som tar tid och är väl förankrade hos det samlade kunskapskapitalet på svenska bibliotek lägger bibliotekschefer och biblioteksledningar förtroendet i kommersiella aktörers händer. Vad förlorar man på vägen?

Bland de många amerikanska exemplen på bibliotek som faktiskt väljer open source fastnar jag för ett citat från Karen Kohn & Eric McCloy, anställda vid Landman library. De skriver att:

The migration to open source was driven by the desire to access our own data as well as the need for more flexibility in our public search interface.

Det nämnda biblioteket vill ha makt över sina webbresurser och den jämna ström av utveckling som kan pågå när man själv skapat, äger, förbättrar och utvecklar det system man använder, Koha. De aktuella biblioteksarbetarna vill ha flexibilitet i sin ”public search interface”. Något som bör vara en av bibliotekariernas specialområden.

Processen att arbeta med open source-verktyg ger avtryck i dåtid och nutid. Att känna sitt system utan och innan, samt lära av fel och framgångar bör inte underskattas (referens bl a Ibid). Författarna pekar på vad de lärt om relationen mellan bibliotekskommunikation och IT liksom management i ett bredare perspektiv. Dialogen har varit pågående mellan bibliotekets brukare och personal. Resultaten av dessa samtal har kunnat användas i det fortlöpande IT-arbetet.

Verktygen i informationsförmedlarnas vardag måste vara begripliga för dem själva. De måste också bygga på medvetna ideologiska ställningstaganden kring informations, bygd/samhälls, integritets och social-politiska frågor.

Om detta perspektivet är att föredra. Då är det omöjligt att skynda. Då får folkbiblioteken bekänna nuvarande osäkra IT-situation och påbörja ett intensivt arbete för vår självständighet.

Var det p g a dessa och liknande frågor vi fick en nationell bibliotekspappa? Knappast. Få ideologiska spörsmål har tagit plats sedan KB tog hand om ordförandeklubben. Men hur länge kan de gömma sig i bekväma, sedan länge pågående utvecklingsfrågor?