Open Source Software: Frihet med förhinder

Open source- utveckling uppmärksammas allt mer inom t ex LIS och dess plats och möjligheter för folkbiblioteksvärlden har synliggjorts. Somliga menar att det är bibliotekens underförstådda plikt/logiska utveckling att bygga vidare på och bidra till OS-utvecklingen då man har ett uppdrag att verka för informationsutveckling och jämlikhet.

Dock saknas ofta ett genuskritiskt perspektiv på OS. Detta kan ses inom såväl LIS som i politiska rörelser, som piratpartiets, uppmärksammande av företeelsen. Den manliga dominansen är förutsatt och de OS-samhällens kunskap man utgår ifrån är bygd på – och en reproduktion av – den fysiska världens ojämlikheter.

 

Vad betyder det då för open source- rörelsen att den är totalt mansdominerad? Liksom övriga livsområden beror det på vilket perspektiv man anammar. Ser vi på utvecklingen ur ett radikalt eller anarkafeministiskt perspektiv så är det förödande. De samhällen för kunskapande och utbyte av Open Source- resurser som redan i dag kan ha en ”befolkning” på 98% män präglar också maktförhållanden mellan grupper och individer av olika genus i såväl den digitala som den fysiska världen.

När Open source software, OSS, utvecklas av ”fria” användare befinner sig ofta deltagarna i kluster bestående av enbart män.

Mahmoud, Yusof & Dahalin skriver att kvinnor och minoritetsgrupper ignoreras i utveckling och innovationsprocessen av Open Source Software. Detta är allvarligt då OSS präglar stora samhällsområden. Deras text berör utöver OSS samhällspåverkan frågor om hur forskningen kring OSS och dess genusblinda struktur osynliggör kvinnors deltagande och insatser för OS i stort.

OSS kan sägas vara radikalt då idéerna för det inte korresponderar med dominerande staters eller stora företags idéer men samtidigt är utvecklingen färgad av ursprungsmännens samarbete och deras homogena genustillhörighet. Författarna konstaterar därför: software is gendered.

Forskningen inom området uppvisar också samma sneda förhållningssätt då man inte uppmärksammar genusfaktorer. I forskningen är istället hackers community´s vedertagna som självklar utgångspunkt i sin rådande form.

Den etablerade strukturen i software-utvecklingen (dvs icke OS-baserad sådan) har flyttats in i den digitala, fria världen där kunskapsutbytet och frivilligarbetet är en självklarhet. Män är områdets självklara avsändare och mottagare i sin etablerade såväl som fria form.

Kanske kan man tolka detta som att fri software bygger på en frihet med förhinder.

För biblioteken skulle detta kunna betyda en fantastisk utmaning: att som viktig del av informationsinfrastrukturen bidra till att överbrygga genusgapet. Att i sitt engagemang för OS (i den mån det finns) underbygga möjligheter till verklig frihet och stor differentiering av idé och innovation.

I praktiken betyder detta att öka det allmänna Internetintresset för flickor, såväl ur humanistisk och samhällsvetenskapligt perspektiv som tekniskt. För skolan är utmaningen lika stor. Här är man liksom biblioteksväsendet (som allmänt känt är) ofta inlåsta i kommunal byråkrati kring OS i stort och OSS-utveckling och användning specifikt.

De ord om genus som läroplaner bär är också långt ifrån tillräckliga inom samtliga områden och speciellt inom IT och information. Biblioteksplaner är bibliotekens motsvarighet och dessa saknar så gott som alltid adekvata genusperspektiv då bibliotekspersonal och ansvariga kulturpolitiker saknar kunskap och intresse av genusfrågor.  Biblioteksplaner är något som oftast framställs för att vara överslätande och konsensusinriktat.

Författarna beskriver dock motsatser i OSS-utvecklingen. Womens contributions kartläggs ur ett konstruktivistiskt perspektiv. Att synliggöra det som i detta fallet är en anomali från normen öppnar för förändring. Kvinnor som arbetar med teknisk och samhällsvetenskaplig IT-utveckling bör därför också anställas inom skola och bibliotek. Biblioteksvärlden bör också ta ansvar för att skapa OS-communitys för informationsvetare.

Kvinnors deltagande i dokumentation, visuell förbättring och rapportering av buggar är ett exempel på hur programeringskulturen stöds av kvinnors lika arbete. Mahmoud, Dahalin & Yusof visar hur fler aspekter av OSS behöver synliggöras och hur kvinnor (såväl som utvecklare i marginaliserade länder) bär kunskap synliggjord genom feministisk teori.

Sammanfattningsvis: Den frihet som byggs inom OS och som möjliggörs av OSS måste öppnas och skapas av grupper baserade just på frihetlig organisering.  I nuläget utgör OS-samhällena platser för frihetligt skapande men med samma ofrihetliga genusstruktur som i den fysiska världen.

Man kan också fråga sig om OS-rörelsen som helhet inte skulle må väl av större interaktion med skola och bibliotekssektorerna. Ju mer man kan vidga rekryteringen av utvecklare, ju bättre blir resultatet. Inom våra sektorer finns också en stor och ofta outtalad kunskap inom området. Detta för att vi inte delar språk med väletablerade OS-communitys.

Aktiva biblioteksarbetare inom OS kan på flera områden bidra till ”verklig frihet”.